-

... eller min:) , VÅR så klart! Min och min älskade Kjelles!

Jag är nog en bland världens mest lyckliga kvinnor! När jag träffade Kjelle var jag inte mycket kvar... På så sätt att jag hade blivit lämnad, ledbruten av sorg, en spillra av mitt forna jag. Så stod han där, som en vän, en varm hand som tog min när gråten satte in. Han sade till mig; "Först måste du nå botten, sedan skall jag hjälpa dig upp". Han menade att min sorg måste bearbetas och min bitterhet skulle ge vika. Det skulle ta tid, men han skulle finnas där och stötta mig, vara min vän och bara lyssna. Han tog sig tiden, energin och kraften. Och det gjorde han med glädje! Vi var rörande överrens om hur vi INTE ville ha ett förhållande. Det har format vårt förhållande idag och lett oss till den lycka vi får chansen att åtnjuta VARENDA dag. Ja, det är verkligen inte överdrivet för mig: Jag ÄR så lycklig och jag har aldrig tidigare varit så nära den livsglädje jag lever i idag.

Imorgon är det vår bröllopsdag! Min älskade make har fixat någon överraskning. Vad det är har jag inte en aning om. Men han är en sann romantiker och jag har inga förväntningar. Förväntningar gör oss människor bara besvikna. Inte för att jag någonsin tror att han skulle kunna lyckas göra mig besviken med en överraskning i kärlekens tecken, men bara en princip jag har:) Fånigt kanske. Men sån är jag.

Den här sommaren har varit så fantastisk! Efter en rejäl dipp under våren har mina krafter återvänt och jag orkar, vill och kan mer än någonsin förut. Min far har börjat bli bättre från en dödlig sjukdom, men bra blir han ju aldrig. Han är ju till åren nu, men de år han har kvar kan man få önska att han får ha utan smärta och lidande. Nu har han i alla fall börjat bli lite bättre och vi bygger på vår gemensamma dröm som företagare. Vi får se hur det går, men vi kämpar och den 12 augusti får vi lite mer på fötterna för att få veta hur allt kommer att gå.

Jag är så glad över att jag har min vän Susanne, som vi fått spendera en tid under vår semester med. Vilken kvinna denna människa är! Hon har ridit ut stormar större än jag någonsin trott att en människa skulle kunna överleva och hon har funnits där för mig i snart tio år nu. Hon talar mig till rätta, när mina känslor tar överhand, hon tar mig framåt när jag tappar balansen och faller bakåt, hon är mina väghinder när jag behöver sakta ner. Hon finns där och jag ventilerar allt med henne! Grattis min Susanne på 46 års dagen (här om dagen:). Som en varm storasyster, men med roande, ungdom, och energi som en lillasyster:)

Många intressanta diskussioner har vi haft genom åren och hennes livshistoria driver mig när stressen äter mig i baken och krafterna sinar. Jag har allt jag kan drömma om och mer än så!

Mina underbara barn, Jessica och Adrian samt lilla bonusbarnet Rasmus! Vilka strålande ungar! I princip aldrig gråt och tandagnisslan! I morse kom min son och slog armarna om min midja, kramade mig hårt och sa: - Mamma, ni gör verkligen allt för oss, ni!! (Han hade kämpat väl här hemma och hjälpt till som alla andra i familjen och fått löfte om ett besök på "Barnens trollskog" och en stor låda "Pokemón - kort". Tänk så lätt det är att glädja dem trots att de själva kämpat så hårt för att få något. De hade legat i med veckostädningen tillsammans med oss vuxna och varit enormt duktiga. De hjälpte inte bara till att städa, de hjälpte till att få mig och Kjell att känna familjelycka och glädje i själva städandet också. Vi är så lyckliga, hela familjen och jag unnar alla människor denna underbara lycka!

Folk sliter så hårt för pengar, pengar och pengar. Men tiden som går får vi aldrig tillbaka. Det glömmer folk. Att samla fina minnen måste vara så mycket viktigare än att spendera pengar. Men tyvärr tänker inte alla så. Jag gör allt för att mina barn skall uppskatta det lilla i livet, inte förvänta sig något av andra, räkna med sig själva som den enda självklara del i livet och uppskatta hälsa och lycka, glada dagar och fina vänner genom att bidra med positiv anda, glädje och skratt, många kramar och fina gester till både sig själv och andra genom livet.

Min son frågade mig här om dagen: -Mamma, hur mycket skall man ha för att vara rik? Jag svarade; Det beror precis helt på vad rikedom är för dig själv. Om lycka för dig är pengar så blir du inte lycklig förrän du har den summa pengar du förväntar dig att ha för att kalla dig rik. För mig är rikedom inte pengar, prylar, lyx och konsumtion, det är kärlek, livskvalitet och värme. Den får man gratis, men inte utan att forma ett liv som bjuder dig på personlig utveckling och generositet. För att få måste man ge, men det betyder inte svårare saker än att ge kassörskan på konsum ett leende och önska henne en trevlig dag, hjälpa grannen med den tunga matpåsen eller öppna dörren för den stressade trebarnsmamman, som annars skulle ha svurit över att hennes barn inte var på allerten och höll upp den åt henne då hon bar en back dricka i ena handen och matkassen inför helgen i den andre. Lycka innebär så lite för mig, vilket gör att det inte är svårt att göra mig lycklig. En vacker sommardag, åka ut till skogen, dra in doften av torr barrskog, träffas av solens strålar mellan trädkronorna. Känna doften av vår fina sjö ett par kilometer bort. Sitta på bryggan och se barnens glädje över sina nyvunna simmkunskaper, gråta till en vacker kärleksfilm tillsammans med maken eller äta en god frukost, en nybakt frasfralla tillsammans med min klippa Mirre på kontoret. Ja, det mesta går att känna lycka i, bara man är öppen för den och har rätt inställning. Lägger in lite bilder osm är lycka för mig!/Jennie